Kära Daniel
" Daniel, du har förändrat mitt liv. Du har fått mig att se på livet annorlunda. Du har fått mig att leva genom musiken och stänga ut den hårda kalla värld jag lever i. På något sätt gör du mig lycklig och ibland skrämmer det mig. Jag har aldrig träffat dig och vet inte om jag någonsin kommer att göra det. Är det dina charmiga komplimanger, ditt sätt att få mig upphetsad på eller är det rentav musiken du rekomenderar för mig som gör att jag känner mig levande igen? Daniel, varför är du så långt bort. Varför bor du inte i samma stad som jag. Plötsligt känns allt så rätt! "
- Ur Min (Jennas) personliga Kladdbok 1999
Kommentarer
Trackback