He´s Mr.Man
Jag minns inte hur aftonbladets Chat fungerar. Det enda jag minns är att man kan "viska , ropa, sjunga ut eller säga till " vissa personer. Antingen så att folk inte kan se vad man skriver eller publikt. När Daniel skrev var det någonting som bara jag kunde läsa. Någonstans får jag för mig att han kallade sig för SoftCreed. Anledningen till att jag reagerade på hans namn var för att det lät ungt, fräsht och på något sätt rockigt.
" Tjena tjejen, gillar du softrock? "
Allvarligt talat så hade jag ingen aning om vad han menade med Softrock. Den enda rock jag kände till sen mitt förhållande med Olof var Metallica, Black Sabbath and so on. Men Softrock lät på något vis lockande, mysigt och sensuellt. Jag minns inte vad jag svarade, men han rekomenderade mig att lyssna på Matchbow Twenty´s Push.
(Idag är de min absoluta favoritgrupp och de berör mig något oerhört att lyssna på deras låtar. ) Jag lovade att göra det när jag kom hem eftersom han erbjöd sig att skicka den till mig. Nu hade vi iaf gett varandra våra msn adresser. Och som om det inte var nog med det så gav jag honom mitt telefonnummer då han insisterade på att ringa mig så fort jag loggat ut. Jag vart nyfiken på denna Daniel som jag sedan fick veta att han heter. Så det tog inte många minuter innan jag loggat ut, lämnat biblioteket och satt på bussen hem. Jag hade förvisso flera lektioner kvar den dagen, men det rörde mig inte i ryggen. Skolan var ingenting jag ens la ner någon energi på längre.
Daniel pratade med mig hela vägen från biblioteket enda tills jag kom hem. Vi pratade alla sorters softrock musik och ibland ljög jag om mina musik kunskaper för att låta lite bättre än vad jag faktiskt var. Jag kunde ju i princip ingenting!
Från första stund jag hörde hans röst vart jag förälskad i den. Han hade den mest fantastiska röst tom när han bara pratade. Den var grövre än de röster jag var van vid vilket kanske inte var så konstigt med tanke på att de enda killarna jag pratade med om dagarna var de i klassen och de var inte mer än 13 år. Han var spännande, mystisk och enormt självsäker. I flera timmar sjöng han för mig och berättade om hans passion för musik. För förstas gången på mycket länge pratade en kille med mig och jag började sakta men säkert känna mig levande igen. Han var 18 år och jag var ... 18 år. Iaf så lät jag honom tro det.
Efter några timmar i telefonen började vi båda bli lite trötta i huvudet. Örat brändes av telefonen och nacken kändes totalt fucked up. Vart fanns alla handsfree telefoner då? Jag la mig i sängen och stirrade upp i taket och försökte koncentrera mig på vad han sa. Sedan fick jag ist försöka förstå om jag hörde rätt när han sa:
- Jenna, har du haft telefonsex?
Matchbox Twenty - Push
" Tjena tjejen, gillar du softrock? "
Allvarligt talat så hade jag ingen aning om vad han menade med Softrock. Den enda rock jag kände till sen mitt förhållande med Olof var Metallica, Black Sabbath and so on. Men Softrock lät på något vis lockande, mysigt och sensuellt. Jag minns inte vad jag svarade, men han rekomenderade mig att lyssna på Matchbow Twenty´s Push.
(Idag är de min absoluta favoritgrupp och de berör mig något oerhört att lyssna på deras låtar. ) Jag lovade att göra det när jag kom hem eftersom han erbjöd sig att skicka den till mig. Nu hade vi iaf gett varandra våra msn adresser. Och som om det inte var nog med det så gav jag honom mitt telefonnummer då han insisterade på att ringa mig så fort jag loggat ut. Jag vart nyfiken på denna Daniel som jag sedan fick veta att han heter. Så det tog inte många minuter innan jag loggat ut, lämnat biblioteket och satt på bussen hem. Jag hade förvisso flera lektioner kvar den dagen, men det rörde mig inte i ryggen. Skolan var ingenting jag ens la ner någon energi på längre.
Daniel pratade med mig hela vägen från biblioteket enda tills jag kom hem. Vi pratade alla sorters softrock musik och ibland ljög jag om mina musik kunskaper för att låta lite bättre än vad jag faktiskt var. Jag kunde ju i princip ingenting!
Från första stund jag hörde hans röst vart jag förälskad i den. Han hade den mest fantastiska röst tom när han bara pratade. Den var grövre än de röster jag var van vid vilket kanske inte var så konstigt med tanke på att de enda killarna jag pratade med om dagarna var de i klassen och de var inte mer än 13 år. Han var spännande, mystisk och enormt självsäker. I flera timmar sjöng han för mig och berättade om hans passion för musik. För förstas gången på mycket länge pratade en kille med mig och jag började sakta men säkert känna mig levande igen. Han var 18 år och jag var ... 18 år. Iaf så lät jag honom tro det.
Efter några timmar i telefonen började vi båda bli lite trötta i huvudet. Örat brändes av telefonen och nacken kändes totalt fucked up. Vart fanns alla handsfree telefoner då? Jag la mig i sängen och stirrade upp i taket och försökte koncentrera mig på vad han sa. Sedan fick jag ist försöka förstå om jag hörde rätt när han sa:
- Jenna, har du haft telefonsex?
Matchbox Twenty - Push
Kommentarer
Trackback
