Hur dum får man va?
Vart skulle jag nu ta vägen? Inte kunde jag lägga mig på en parkbänk för att sova. Jag ville bara hem. Aldrig någonsin har jag längtat hem som jag gjorde då. Hur kunde jag vara så jävla dum och tro att han skulle vilja något annat än knulla mig. Nu var jag en komplett idiot och jag visste inte hur jag skulle lösa det här. Med tanke på att det var andra gången jag rymt hemifrån antog jag att mamma skulle bli redigt förbannad om jag ringde och berättade att jag befann mig i Halmstad och inte där jag sagt att jag skulle vara. Men så gick jag in och ställde mig vid korttelefonen. Jag var ju tvungen.
Jag hoppades på att hon inte skulle svara. Och skulle hon mot förmodan göra det hoppades jag på att hon lugnt och harmoniskt bad mig att komma hem. Klockan var mycket och jag visste att jag förmodligen skulle väcka henne, men vad hade jag för alternativ. Jag minns inte så mycket av vårt samtal. Det enda jag minns är att hon vart förbannad och besviken på mig och sa att jag minsan fick lösa detta själv. Hon var trött på det här nu!
Förra gången jag rymde hemifrån var det för att visa att jag inte tänkte låta min mamma eller "pappa" bestämma över mig, men det var nog också ett rop på hjälp. " Se mig snälla! " Hursomhelst så hamnade jag hos en kille jag träffat över Heta Linjen. Han var 18 år och bodde hos sin kusin och hennes man och deras två döttrar om jag inte minns fel. Han var vedervärdig. Han lät så fantastisk i telefon och pratade på Göteborska, men verkligheten var en annan. I verkligheten var han kort, smal, ful, finnig och hade något fel på ryggen som gjorde att det växte ut en "puckel" från bröstkorgen. När jag såg honom för första gången komma åkandes i en äcklig gammal Cheva Van tillsammans med kusinens man kände jag för att springa. Vad var det för fel på denna kille. Jag var fast i Kristineberg, en håla mindre än minst och visste inte vart jag skulle ta vägen. Det var helt enkelt att bara Go with the flow! Så jag hoppade in i bilen och kom fram till den omtalade gården som var full av höns, grisar och hästar. Alla var de vanvårdade och trampade i sitt eget skit. Stackars satar vet jag att jag tänkte. Kunde jag inte bara ta hästen de påstod var så elak och gallopera iväg. Mot mig var hon kanon mysig. Ett ungt sto som tyvärr var något av det magraste jag sett. Hon tyckte om mig och hade inga baktankar.
Jag var i Kristineberg en hel vecka utan att kontakta någon jag kände. Ingen i hela världen förrutom jag och dem jag var hos visste vart jag fanns. Men tillslut vart det outhärdligt. Jag orkade inte med kusinens ständiga karvande i grillade revbensspjäll med morakniven, allt mögel och allt damm, puckelnissen och småglinen så jag bestämde mig för att ringa min mamma. Dagen efter var jag hemma och mamma var mer glad än arg. Hennes dotter var hemma.
Så, när jag återigen ringde för att berätta att jag genom internet och telefon haft kontakt med en kille i en annan stad och nu befann mig där vart det för mycket. Jag tror inte att hon riktigt förstod det jag just hade berättat. Hursomhelst var jag strandsatt och det för några timmar framöver. Snart skulle vänthallen stänga och jag skulle vara en vilsen fjortonåring i Halmstadsvimlet. Det var fredag och det var fest på stan.
Jag hade några markeringar kvar på kortet och jag visste precis vem jag skulle ringa. Min alldeles egna Daddy Dj. Minns ni den låten? Fredrik var en nyutbildad kock som nu åkte runt och lagade mat på olika ställen i Sverige. Han var ursprungligen från Linköping och pratade sådär sött som alla killar ifrån Östergötland gör. Åtminstonde tycker jag att de pratar så sexigt som en vit ros är vacker. Jag och mina jämförelser! Jag visste att han skulle befinna sig i närheten av Halmstad på något hotell så jag tänkte att han kanske skulle ha lust att träffa mig. " Fredrik" Jag drog en lättnadens suck över att han svarat i mobilen vid den här tiden på kvällen. " Hej Fredrik det är Jenna. " Han log, det kunde jag på något konstigt jävla vänster höra, sedan sa han; " Hallå min sockerpuff! " Han kallade mig för allt möjligt, sockerpuff, godisgryn, karamell etc. Det fanns ingen som fick mig att skratta så hjärligt som han. Han var en av världens snällaste killar, men konstigt nog hade vi aldrig pratat sex eller någonting sådant. Vi var vänner, that´s it!
Efter att jag förfinat min berättelse om varför jag befann mig i Halmstad frågade han mig om jag ville ha sällskap. Jag hade aldrig vart så tacksam över någonting som jag var då. Tack Fredrik, jag är tacksam än idag!
Jag hoppades på att hon inte skulle svara. Och skulle hon mot förmodan göra det hoppades jag på att hon lugnt och harmoniskt bad mig att komma hem. Klockan var mycket och jag visste att jag förmodligen skulle väcka henne, men vad hade jag för alternativ. Jag minns inte så mycket av vårt samtal. Det enda jag minns är att hon vart förbannad och besviken på mig och sa att jag minsan fick lösa detta själv. Hon var trött på det här nu!
Förra gången jag rymde hemifrån var det för att visa att jag inte tänkte låta min mamma eller "pappa" bestämma över mig, men det var nog också ett rop på hjälp. " Se mig snälla! " Hursomhelst så hamnade jag hos en kille jag träffat över Heta Linjen. Han var 18 år och bodde hos sin kusin och hennes man och deras två döttrar om jag inte minns fel. Han var vedervärdig. Han lät så fantastisk i telefon och pratade på Göteborska, men verkligheten var en annan. I verkligheten var han kort, smal, ful, finnig och hade något fel på ryggen som gjorde att det växte ut en "puckel" från bröstkorgen. När jag såg honom för första gången komma åkandes i en äcklig gammal Cheva Van tillsammans med kusinens man kände jag för att springa. Vad var det för fel på denna kille. Jag var fast i Kristineberg, en håla mindre än minst och visste inte vart jag skulle ta vägen. Det var helt enkelt att bara Go with the flow! Så jag hoppade in i bilen och kom fram till den omtalade gården som var full av höns, grisar och hästar. Alla var de vanvårdade och trampade i sitt eget skit. Stackars satar vet jag att jag tänkte. Kunde jag inte bara ta hästen de påstod var så elak och gallopera iväg. Mot mig var hon kanon mysig. Ett ungt sto som tyvärr var något av det magraste jag sett. Hon tyckte om mig och hade inga baktankar.
Jag var i Kristineberg en hel vecka utan att kontakta någon jag kände. Ingen i hela världen förrutom jag och dem jag var hos visste vart jag fanns. Men tillslut vart det outhärdligt. Jag orkade inte med kusinens ständiga karvande i grillade revbensspjäll med morakniven, allt mögel och allt damm, puckelnissen och småglinen så jag bestämde mig för att ringa min mamma. Dagen efter var jag hemma och mamma var mer glad än arg. Hennes dotter var hemma.
Så, när jag återigen ringde för att berätta att jag genom internet och telefon haft kontakt med en kille i en annan stad och nu befann mig där vart det för mycket. Jag tror inte att hon riktigt förstod det jag just hade berättat. Hursomhelst var jag strandsatt och det för några timmar framöver. Snart skulle vänthallen stänga och jag skulle vara en vilsen fjortonåring i Halmstadsvimlet. Det var fredag och det var fest på stan.
Jag hade några markeringar kvar på kortet och jag visste precis vem jag skulle ringa. Min alldeles egna Daddy Dj. Minns ni den låten? Fredrik var en nyutbildad kock som nu åkte runt och lagade mat på olika ställen i Sverige. Han var ursprungligen från Linköping och pratade sådär sött som alla killar ifrån Östergötland gör. Åtminstonde tycker jag att de pratar så sexigt som en vit ros är vacker. Jag och mina jämförelser! Jag visste att han skulle befinna sig i närheten av Halmstad på något hotell så jag tänkte att han kanske skulle ha lust att träffa mig. " Fredrik" Jag drog en lättnadens suck över att han svarat i mobilen vid den här tiden på kvällen. " Hej Fredrik det är Jenna. " Han log, det kunde jag på något konstigt jävla vänster höra, sedan sa han; " Hallå min sockerpuff! " Han kallade mig för allt möjligt, sockerpuff, godisgryn, karamell etc. Det fanns ingen som fick mig att skratta så hjärligt som han. Han var en av världens snällaste killar, men konstigt nog hade vi aldrig pratat sex eller någonting sådant. Vi var vänner, that´s it!
Efter att jag förfinat min berättelse om varför jag befann mig i Halmstad frågade han mig om jag ville ha sällskap. Jag hade aldrig vart så tacksam över någonting som jag var då. Tack Fredrik, jag är tacksam än idag!
Kommentarer
Trackback
