Simon
Jag gick med tunga trötta steg uppför backen i närheten av där jag bodde. Det var mycket sent och kolsvart ute. Men jag brydde mig inte. Som vanligt var jag oövervinnerlig. Ingenting skrämde mig. Jag kommer inte ihåg vad jag hade gjort den kvällen, men jag vet att jag vart nere i centrum med kompisar som vanligt. Vi hade väl i vanlig ordning sminkat upp oss och klätt oss i tajta kläder. Allt för att locka till oss uppmärksamhet från de mängder av killar som befann sig på samma plats som vi. Vad hoppades vi på egentligen?
Hursomhelst kände jag mig ensam där jag gick och minns att jag tänkte ringa en kompis. Men på något sätt lyckades jag blanda ihop siffrorna och kom till någon helt annan. Simon! Jag förklarade att jag ringt fel och ursäktade mig för att sedan lägga på. Men det slutade med att vi pratade hela natten. Han kände till all musik jag älskade och spelade upp den i telefonen för mig. Vad var det med all denna softrock? Den var fängslande. Simon var 22 år. Han bodde ensam en bit utanför Stockholm i en etta som hans mamma köpt åt honom och arbetade som handläggare på ett inkassoföretag. Han hade ett visa guldkort och var fotbollsfanatiker. Jag fastnade för hans brinnande intresse för Djurgården. Vi var förälskade i samma fotbollslag och hade så mycket gemensamt att det vart omöjligt att lägga på. Dagen efter bestämde vi oss för att ses inne i stan och ta en öl. Jag var ju 18 år så det var ju inget problem... Damn!
Dagen D! Vad skulle jag ha på mig, hur skulle jag klä mig och vad skulle kvällen leda till? Återigen satt jag fast i det dilemmat att jag ljugit om min ålder och förmodligen inte skulle bli insläppt någonstans. Legetimation hade jag ju men den vissade ju bara att jag enligt lag fick köra moped och titta på vissa filmer på biografen. Inget annat. Det fanns ingenting med min legetimation som sa " Denna flicka är 18 år, släpp in henne och låt henne köpa en bira! " Men vad spelade det för roll. Jag använde min charm och gled lätt som en fjäder förbi vakten på krogen vi skulle in på. Det var vardag och inte för mycket folk ute. Simon var trevlig, glad och skrämmande. Allt på samma gång! Vi pratade om allt och han gav inte intryck för att tvivla på min ålder. Vi pratade länge och väl om musik och fotboll. Redan då var vi som gjorda för varandra.
Jag var lycklig. När jag satt på pendeltåget påväg hem fick jag ett sms. " Tja Jenna, hoppas du inte tycker att jag är för framfusig om jag frågar dig om du vill ses något mer i veckan. Du var sagolik. Kan inte sluta tänka på dig! Kram S! "
Självklart ville jag träffa honom igen. Gärna på än gång! Men vi tog de lugnt och lyckades hålla oss till dagen därpå.
Hursomhelst kände jag mig ensam där jag gick och minns att jag tänkte ringa en kompis. Men på något sätt lyckades jag blanda ihop siffrorna och kom till någon helt annan. Simon! Jag förklarade att jag ringt fel och ursäktade mig för att sedan lägga på. Men det slutade med att vi pratade hela natten. Han kände till all musik jag älskade och spelade upp den i telefonen för mig. Vad var det med all denna softrock? Den var fängslande. Simon var 22 år. Han bodde ensam en bit utanför Stockholm i en etta som hans mamma köpt åt honom och arbetade som handläggare på ett inkassoföretag. Han hade ett visa guldkort och var fotbollsfanatiker. Jag fastnade för hans brinnande intresse för Djurgården. Vi var förälskade i samma fotbollslag och hade så mycket gemensamt att det vart omöjligt att lägga på. Dagen efter bestämde vi oss för att ses inne i stan och ta en öl. Jag var ju 18 år så det var ju inget problem... Damn!
Dagen D! Vad skulle jag ha på mig, hur skulle jag klä mig och vad skulle kvällen leda till? Återigen satt jag fast i det dilemmat att jag ljugit om min ålder och förmodligen inte skulle bli insläppt någonstans. Legetimation hade jag ju men den vissade ju bara att jag enligt lag fick köra moped och titta på vissa filmer på biografen. Inget annat. Det fanns ingenting med min legetimation som sa " Denna flicka är 18 år, släpp in henne och låt henne köpa en bira! " Men vad spelade det för roll. Jag använde min charm och gled lätt som en fjäder förbi vakten på krogen vi skulle in på. Det var vardag och inte för mycket folk ute. Simon var trevlig, glad och skrämmande. Allt på samma gång! Vi pratade om allt och han gav inte intryck för att tvivla på min ålder. Vi pratade länge och väl om musik och fotboll. Redan då var vi som gjorda för varandra.
Jag var lycklig. När jag satt på pendeltåget påväg hem fick jag ett sms. " Tja Jenna, hoppas du inte tycker att jag är för framfusig om jag frågar dig om du vill ses något mer i veckan. Du var sagolik. Kan inte sluta tänka på dig! Kram S! "
Självklart ville jag träffa honom igen. Gärna på än gång! Men vi tog de lugnt och lyckades hålla oss till dagen därpå.
Kommentarer
Trackback
