Simon Says & Jenna does
Vi möts upp på t-centralen i Stockholm för at tillbringa vår andra kväll tillsammans hemma hos honom. Jag hade nog inga begränsningar på den tiden tror jag. Hade lika gärna kunnat stämt träff mitt i skogen runt midnatt utan att det skrämt mig. Nu i efterhand beundrar jag den person jag vågade vara då. Nu är jag världens fegis!
Sagt och gjort stod Simon där vi bestämt och vi gav varandra en lång kram innan vi begav oss till tunnelbanan som skulle ta oss hem till casa de Simon! Trodde har fortfarande att jag var arton år? Jag minns hur mallig jag kände mig. Hur stor och stark jag var brevid honom. Han höll min hand och lekte med mina fingrar, jag var uppslukad!
" Den femtonåriga tjej jag var då hade ingen som helst aning om vilken farlig och skrämmande människa han i själva verket var. Hade jag vetat det hade jag slagit till honom där och då. Men jag var ovetandes och redo att bli tillintetgjord de närmsta 19 månaderna. Simon skulle få hela mig, slita mitt hjärta i tusen bitar och förstöra min tillit till pojkar, killar, män och gubbar för massor med år framöver. Han skulle spotta på mig och trycka ner mig på det iskalla badrumsgolvet tills jag somnade av utmattning. Han skulle "ge" mig flera timmar hos en kurator jag hatade att gå till och vara otrogen tolv gånger utan att jag hade en aning om det. Sen skulle han gråta för att jag skulle stanna, krypa ihop i fosterställning och visa hur liten han var och att han behövde mig i sitt liv. Och jag stannade, enda fram till Valborgsmässoafton 2003! "
Det var mörkt ute när vi kom upp ur tunnelbanans mörka inre. Jag låtsades för en stund känna mig otrygg för att han skulle krama min hand lite hårdare. Vi småpratade som alltid om musik, men han gav mig också komplimanger gång på gång! Vilken prinsessa jag var som funnit denna prins! Ofattbart att han ville ha någon som mig!
Simon öppnade dörren till din varma lägenhet. En typisk "singel killes" lägenhet som hans mamma ägde! På väggen hängde en Djurgårsflagga & en Arsenal halsduk som jag sedan fick med mig hem av någon anledning och brände på brasa när jag nått stadiet "Han betyder ingenting & kan brinna i helvetet, för nu är jag minsann lycklig med någon annan."
Kvällen & natten spenderade vi i hans marinblå IKEA bäddsoffa. Vi pratade, kysstes, pratade och kysstes lite till. Den kvällen vart det inget sex. Tänk om det endå fortsatt så? Om jag sluppit hans äckliga kropp och små fjantiga händer mot min kropp. Hans håriga, vad som sedan blev ölmage och hans korta ben! Var han inte flint mitt på huvudet också?
Den natten sov vi tillsammans och det hände ingenting. Dagen därpå ringde han sig sjuk och jag skolkade från skolan. Dagen efter var också dagen vi för första gången hade sex. Början på något jag inte visste om jag någonsin skulle klara av att avsluta.
Sagt och gjort stod Simon där vi bestämt och vi gav varandra en lång kram innan vi begav oss till tunnelbanan som skulle ta oss hem till casa de Simon! Trodde har fortfarande att jag var arton år? Jag minns hur mallig jag kände mig. Hur stor och stark jag var brevid honom. Han höll min hand och lekte med mina fingrar, jag var uppslukad!
" Den femtonåriga tjej jag var då hade ingen som helst aning om vilken farlig och skrämmande människa han i själva verket var. Hade jag vetat det hade jag slagit till honom där och då. Men jag var ovetandes och redo att bli tillintetgjord de närmsta 19 månaderna. Simon skulle få hela mig, slita mitt hjärta i tusen bitar och förstöra min tillit till pojkar, killar, män och gubbar för massor med år framöver. Han skulle spotta på mig och trycka ner mig på det iskalla badrumsgolvet tills jag somnade av utmattning. Han skulle "ge" mig flera timmar hos en kurator jag hatade att gå till och vara otrogen tolv gånger utan att jag hade en aning om det. Sen skulle han gråta för att jag skulle stanna, krypa ihop i fosterställning och visa hur liten han var och att han behövde mig i sitt liv. Och jag stannade, enda fram till Valborgsmässoafton 2003! "
Det var mörkt ute när vi kom upp ur tunnelbanans mörka inre. Jag låtsades för en stund känna mig otrygg för att han skulle krama min hand lite hårdare. Vi småpratade som alltid om musik, men han gav mig också komplimanger gång på gång! Vilken prinsessa jag var som funnit denna prins! Ofattbart att han ville ha någon som mig!
Simon öppnade dörren till din varma lägenhet. En typisk "singel killes" lägenhet som hans mamma ägde! På väggen hängde en Djurgårsflagga & en Arsenal halsduk som jag sedan fick med mig hem av någon anledning och brände på brasa när jag nått stadiet "Han betyder ingenting & kan brinna i helvetet, för nu är jag minsann lycklig med någon annan."
Kvällen & natten spenderade vi i hans marinblå IKEA bäddsoffa. Vi pratade, kysstes, pratade och kysstes lite till. Den kvällen vart det inget sex. Tänk om det endå fortsatt så? Om jag sluppit hans äckliga kropp och små fjantiga händer mot min kropp. Hans håriga, vad som sedan blev ölmage och hans korta ben! Var han inte flint mitt på huvudet också?
Den natten sov vi tillsammans och det hände ingenting. Dagen därpå ringde han sig sjuk och jag skolkade från skolan. Dagen efter var också dagen vi för första gången hade sex. Början på något jag inte visste om jag någonsin skulle klara av att avsluta.
Simon
Jag gick med tunga trötta steg uppför backen i närheten av där jag bodde. Det var mycket sent och kolsvart ute. Men jag brydde mig inte. Som vanligt var jag oövervinnerlig. Ingenting skrämde mig. Jag kommer inte ihåg vad jag hade gjort den kvällen, men jag vet att jag vart nere i centrum med kompisar som vanligt. Vi hade väl i vanlig ordning sminkat upp oss och klätt oss i tajta kläder. Allt för att locka till oss uppmärksamhet från de mängder av killar som befann sig på samma plats som vi. Vad hoppades vi på egentligen?
Hursomhelst kände jag mig ensam där jag gick och minns att jag tänkte ringa en kompis. Men på något sätt lyckades jag blanda ihop siffrorna och kom till någon helt annan. Simon! Jag förklarade att jag ringt fel och ursäktade mig för att sedan lägga på. Men det slutade med att vi pratade hela natten. Han kände till all musik jag älskade och spelade upp den i telefonen för mig. Vad var det med all denna softrock? Den var fängslande. Simon var 22 år. Han bodde ensam en bit utanför Stockholm i en etta som hans mamma köpt åt honom och arbetade som handläggare på ett inkassoföretag. Han hade ett visa guldkort och var fotbollsfanatiker. Jag fastnade för hans brinnande intresse för Djurgården. Vi var förälskade i samma fotbollslag och hade så mycket gemensamt att det vart omöjligt att lägga på. Dagen efter bestämde vi oss för att ses inne i stan och ta en öl. Jag var ju 18 år så det var ju inget problem... Damn!
Dagen D! Vad skulle jag ha på mig, hur skulle jag klä mig och vad skulle kvällen leda till? Återigen satt jag fast i det dilemmat att jag ljugit om min ålder och förmodligen inte skulle bli insläppt någonstans. Legetimation hade jag ju men den vissade ju bara att jag enligt lag fick köra moped och titta på vissa filmer på biografen. Inget annat. Det fanns ingenting med min legetimation som sa " Denna flicka är 18 år, släpp in henne och låt henne köpa en bira! " Men vad spelade det för roll. Jag använde min charm och gled lätt som en fjäder förbi vakten på krogen vi skulle in på. Det var vardag och inte för mycket folk ute. Simon var trevlig, glad och skrämmande. Allt på samma gång! Vi pratade om allt och han gav inte intryck för att tvivla på min ålder. Vi pratade länge och väl om musik och fotboll. Redan då var vi som gjorda för varandra.
Jag var lycklig. När jag satt på pendeltåget påväg hem fick jag ett sms. " Tja Jenna, hoppas du inte tycker att jag är för framfusig om jag frågar dig om du vill ses något mer i veckan. Du var sagolik. Kan inte sluta tänka på dig! Kram S! "
Självklart ville jag träffa honom igen. Gärna på än gång! Men vi tog de lugnt och lyckades hålla oss till dagen därpå.
Hursomhelst kände jag mig ensam där jag gick och minns att jag tänkte ringa en kompis. Men på något sätt lyckades jag blanda ihop siffrorna och kom till någon helt annan. Simon! Jag förklarade att jag ringt fel och ursäktade mig för att sedan lägga på. Men det slutade med att vi pratade hela natten. Han kände till all musik jag älskade och spelade upp den i telefonen för mig. Vad var det med all denna softrock? Den var fängslande. Simon var 22 år. Han bodde ensam en bit utanför Stockholm i en etta som hans mamma köpt åt honom och arbetade som handläggare på ett inkassoföretag. Han hade ett visa guldkort och var fotbollsfanatiker. Jag fastnade för hans brinnande intresse för Djurgården. Vi var förälskade i samma fotbollslag och hade så mycket gemensamt att det vart omöjligt att lägga på. Dagen efter bestämde vi oss för att ses inne i stan och ta en öl. Jag var ju 18 år så det var ju inget problem... Damn!
Dagen D! Vad skulle jag ha på mig, hur skulle jag klä mig och vad skulle kvällen leda till? Återigen satt jag fast i det dilemmat att jag ljugit om min ålder och förmodligen inte skulle bli insläppt någonstans. Legetimation hade jag ju men den vissade ju bara att jag enligt lag fick köra moped och titta på vissa filmer på biografen. Inget annat. Det fanns ingenting med min legetimation som sa " Denna flicka är 18 år, släpp in henne och låt henne köpa en bira! " Men vad spelade det för roll. Jag använde min charm och gled lätt som en fjäder förbi vakten på krogen vi skulle in på. Det var vardag och inte för mycket folk ute. Simon var trevlig, glad och skrämmande. Allt på samma gång! Vi pratade om allt och han gav inte intryck för att tvivla på min ålder. Vi pratade länge och väl om musik och fotboll. Redan då var vi som gjorda för varandra.
Jag var lycklig. När jag satt på pendeltåget påväg hem fick jag ett sms. " Tja Jenna, hoppas du inte tycker att jag är för framfusig om jag frågar dig om du vill ses något mer i veckan. Du var sagolik. Kan inte sluta tänka på dig! Kram S! "
Självklart ville jag träffa honom igen. Gärna på än gång! Men vi tog de lugnt och lyckades hålla oss till dagen därpå.
